LRF om Århuskonventionen: Politiken behöver träda fram och ta ansvar

På senare tid har det förekommit en del debatt som rör Århuskonventionen. Nu senast ett inlägg av professor emeritus Jan Darpö i SvD Ledare den 1 april. Vad som dock sällan berörs är problematiken med Århuskonventionens förändrade tillämpning.

Tillämpning har utvidgats

LRF ställer sig bakom Århuskonventionens ursprungliga syfte och intentioner men dess tillämpning i Sverige har förändrats på ett sätt som påverkar landsbygdsbefolkningen negativt.

Vid införande av Århuskonventionen i det svenska rättssystemet gjordes bedömningen (Ds 2004:29 (prop 2004/05:65)) att svensk rätt i tillräcklig utsträckning uppfyllde konventionens krav. Sverige låg redan då långt fram med en mycket omfattande offentlighetsprincip och generös talerätt.

LRF efterlyser en öppen politisk diskussion om den nuvarande tillämpningen som genomförts genom en smygande omdefiniering av en FN-konvention.

Paul Christensson
LRF Skogsägarna

Århuskonventionens tillämpning har därefter utvidgats utöver de ursprungliga texterna och intentionerna i Sverige. I konventionens bilaga 1 går det enkelt att läsa vilka typer av verksamheter som ursprungligen avsågs. Den svenska tillämpningen omfattar i dag verksamheter av en helt annan typ. Vi kan inte se att utvecklingen har skett på samma sätt i andra konventionsländer.

Enskilda företagare drabbas

I konventionen finns möjligheter till nationella begränsningar. Dessa begränsningar måste upprätthållas nationellt av politiker och tjänstemän. Så har inte skett i Sverige. Tvärtom har konventionens omfattning utökats utan politiska ställningstaganden.

Enskilda företagare, framför allt på landsbygd, riskerar att drabbas hårt. Facebookgrupper eller andra organisationer som säger sig företräda miljöintresse kan utan kostnad dra verksamheter eller planerade åtgärder inför domstol på sätt som aldrig var avsikten med konventionen. Kvar står den enskilde som kan tvingas vänta i flera år på att få genomföra det som redan godkänts av myndigheter och dessutom tvingas betala för advokater och processer. Detta drabbar naturligtvis små verksamhetsutövare allra hårdast.

”Hållits inom en liten krets”

Det har gjorts försök att utvidga Århuskonventionens tillämpning även internationellt. Vid det senaste mötet med parterna i Århuskonventionen i september 2017 mötte det dåvarande utvidgningsförslaget motstånd. Sedan ett tag pågår initiativ till att genomföra liknande förändringar i konventionens tillämpning på EU-nivå, men även de har stött på patrull. Parlamentets rapportör uttalade bland annat att förslagen gick utöver konventionens ursprungliga ordalydelse och syfte.

Utvidgningsförslagen bygger på inspel från olika grupperingar inom Århuskonventionens paraply. Dessa gruppers svenska representanter verkar även stå bakom de svenska förändringarna i tillämpningen då expertutlåtanden, remisser, rapporter med mera hållits inom en mycket liten krets, där bland andra professor emeritus Jan Darpö ingår.

En demokratisk väg

Transparens, möjlighet till prövning och demokrati är viktigt. Det är lika viktigt ur allas perspektiv, inte bara miljöintressenas. Sverige är en fungerande demokrati där lagar, förordningar och föreskrifter utreds och olika intressen avvägs i flera steg inför beslut där alla har möjlighet att lämna synpunkter. Organisationer och andra som anser att lagar och tillämpning bör ändras har möjlighet att påverka genom sin demokratiska rätt till opinionsbildning och att rösta i allmänna val.

En smygande omdefiniering

LRF efterlyser en öppen politisk diskussion om den nuvarande tillämpningen som genomförts genom en smygande omdefiniering av en FN-konvention. Den nuvarande tillämpningen i Sverige har inte tillkommit i demokratisk ordning och medför stora problem med rättskraft för beslut och tillstånd. Den försvagar viktiga demokratiska institutioner och funktioner samt individens äganderätt och rättssäkerhet.

Århuskonventionen var avsedd att träffa helt andra typer av verksamheter och aktörer än de som drabbas hårdast och felaktigt av den utvidgade tillämpning vi ser i dag. Vi efterfrågar därför en grundlig analys av den redan utvidgade tillämpningen i Sverige. Både hur den har gått till och dess effekter. Politiken behöver träda fram och ta ansvar.