Just nu rör sig flera vargar i Skåne. Till och med förespråkare för varg ifrågasätter att vargen ska få en naturlig plats i det skånska landskapet.

Det är problematiskt med ett vargrevir för de lantbrukare som har djur, särskilt för dem som har får.

Skåne är ett av de län i Sverige som har flest får och länet har inte haft någon fast vargförekomst på över 150 år.

Under hösten och vintern har varg angripit får på flera platser i Skåne. Länsstyrelsen i Skåne har genom ett komplicerat förfaringssätt, som krav på dna-test, i flera fall fördröjt och i praktiken tagit bort möjligheten att skydda får i de områden där vargarna rör sig från angrepp. Det minskar förtroendet för hur myndigheterna hanterar den rovdjurspolitik som riksdagen har slagit fast.

Skåne ingår i landets södra rovdjursområde. Det omfattar landets nio sydligaste län. De vargar som fram till i år kommit till Skåne är så kallade vandringvargar som normalt sett lever i norra delen av landet. Om de får etablera sig här påverkar inte vargens överlevnad i Sverige eller dess plats i landets natur.

Målsättningen i Naturvårdsverkets förvaltningsplan för varg i det södra förvaltningsområdet är 0,5 revir. Det innebär att kvoten är uppfylld enligt förvaltningsplanen och betyder att det finns tillräckligt många vargar. Därmed bör åtgärder, till exempel flytt av vargar eller utökad skyddsjakt, kunna beviljas i Skåne eftersom Naturvårdsverket idag inte har några planer för vargrevir i Skåne.

Länsstyrelsen i Skåne vill att fårägarna ska sätta upp rovdjursavvisande stängsel för att skydda sina får. Men att skydda får med sådana stängsel är för de flesta fårägare inte ekonomiskt möjligt och på vissa platser inte heller praktiskt görbart. Fårägarna kan bara hoppas på att slippa att en morgon hitta sina djur lemlästade, skräckslagna eller döda.

I Skåne finns idag cirka 66 000 får fördelade på 11 000 hektar. Att sätta upp stängsel på ett så stort område kostar mellan 300 och 500 miljoner kronor, beroende på hur terrängen ser ut. De flesta fårägare har bara 15–30 djur och en omsättning per år som är mindre än 100 000 kronor.

De lantbrukare som riskerar att få in varg på sina ägor kan av länsstyrelsen få ett stöd på 50 kronor per meter för uppsättning av rovdjursavvisande stängsel. Men det är en summa som inte räcker särskilt långt, dels för att stängslet är dyrare att sätta upp, dels för att det kostar tid och pengar att underhålla så omfattande stängsel.

Många får betar dessutom på naturbetesmarker som är viktiga för den biologiska mångfalden, där kostnaderna för stängsling är ännu högre därför att terrängen är annorlunda jämfört med en plan betesmark.

Staket som håller vargar ute hindrar också människor att röra sig i skog och mark, det bidrar till att de inte kan utnyttja allemansrätten. Det är särskilt olyckligt detta år som en rad organisationer utropat till Friluftslivets år. Många människor kan nog tänka sig att hemestra även i år.

Om Sverige ska klara de ambitiösa målen i den livsmedelsstrategi som antagits med bred majoritet av landets riksdag, måste även länsstyrelsen, som statens förlängda arm i Skåne, underlätta istället för att försvåra för möjligheten att ha får på sina ägor.

Hans Ramel, ordförande för LRF Skåne

Anna Kristoffersson, ordförande för Skånes fårintressenter

Peder Janson, ordförande för Skåne-Blekinge jordägareförbund

Sven Åkesson, ordförande för Skånes arrendatorsförening